PANIKÅNGEST

Panikångest är en känsla som kommer plötsligt, ofta utan upplevd förvarning. Den kan upplevas som ett tryck över bröstet, andnöd, yrsel, hjärtklappning, rädsla för att tappa kontrollen eller att “bli galen”. Den ångest som uppstår är väldigt intensiv och upplevs ofta som mycket skrämmande och outhärdlig. Trots att panikångest bara varar en kort stund, ca 30 min, kan det för den som befinner sig i den upplevas som en evighet. Eftersom panikångesten förknippas med hög grad av obehag och väldigt ofta även rädsla och fara leder den till att individen börjar undvika olika situationer, platser och människor som på olika sätt förknippas med panikångesten. Undvikandet syftar till att förhindra att panikångesten uppstår på nytt. Det är även vanligt att individen blir mer och mer uppmärksam på vad som händer i kroppen, dvs scannar av inre och yttre signaler för kontrollerande av eventuella panikattacker och förberedande på undvikande av det. Panikångest är, trots sitt ofta maximala obehag, en helt ofarlig känsla och går över av sig självt tack vare kroppens autonoma nervsystem som bromsar påslaget efter en stund.
​
Panikångest ingår i kroppens egna alarmsystem och har som uppgift att förbereda oss för fara. Det kroppen förbereder sig för är att fly eller att kämpa och därför behöver vi kunna agera snabbt och kraftfullt, adrenalin pumpas ut i blodet, pulsen ökar och kroppen gör sig beredd. För det mesta hamnar vi dock inte i situationer som kräver denna förberedelse i dagens samhälle och reaktionerna kan då bli besvärliga för individen. Detta inträffar exempelvis då alarmsystemet blir överkänsligt och aktiveras även om ingen fara föreligger. Det kan hända om individen varit med om något som väckt denna reaktion och som sedan aktiveras i andra liknande situationer men då reaktionen egentligen inte behövs. Det kan handla om att den obehagliga upplevelsen var så skrämmande att individen blir extra vaksam kring de fysiologiska reaktionerna den orsakade och därmed blir vi rädda för att känna så igen. Det leder i sin tur till att olika fysiologiska förändringar eller yttre intryck som påminner om tidigare panikångestanfall kan trigga igång ett nytt anfall. Det hjälper inte att individen gjort allt den kan för att undvika det.
​
Behandling med KBT vid panikångest
Vid behandling med KBT vid panikångest består arbetet huvudsakligen i att träna individen att hantera och stå ut med de olika fysiologiska reaktionerna som uppstår vid panikångest. Behandlingen är successiv vilket innebär att vi närmar oss obehaget utifrån upptrappning. Successivt får individen möta obehaget utan att undvika det. Detta görs både genom exponering för obehagliga känslor i terapirummet men även genom att planera olika hemuppgifter och beteendeexperiment där individen får som uppgift att utsätta sig för olika situationer som förknippats med panikångest. Genom att stanna kvar i känslan och inte försöka stoppa den ges både kroppen och hjärnan en chans att lära om, dvs att upptäcka att situationen inte är farlig. Individen kommer därför att erfara att känslan går att stå ut med och att den går över av sig själv. Vid upprepad träning minskar ångestpåslaget och individens hantering av svårare situationer ökar vilket i bästa fall bidrar med utebliven panikångest och annars en förmåga att stå ut med och hantera obehaget.​

Det är svårt att säga helt hur lång en behandling för panikångest blir, det beror på graden av svårighet. En uppskattning kan vara 10-15 sessioner.